Gifta sig och sånt
Det är tidig kväll onsdag. Barnvakten på väg. Jag rör ihop en pannkakssmet, lillan knäcker ägg och storan skriver något (som hon brukar nu för tiden).
"Och vet ni, hon har förlovat sig!" utbrister jag entusiastiskt om barnvakten.
"?!?"
"Ja, alltså, han har frågat henne om hon vill gifta sig och så har hon fått en guldring."
"Va?! Har hon aldrig giftat sig nån gång?" frågar storan.
"Nä. Det har hon inte."
"Varför inte det?!" Barnen tittar med stora ögon på mig, precis som om det vore konstigt.
"Nä, vet ni. Hon har väntat på den rätte, kan man säga." (Så där vuxet jätteabstrakt.)
Tystnad.
"Men mamma, hur tänkte du och pappa egentligen??" säger storan.
Hjälp tänker jag. Vet hon verkligen att vi var bara strax över 20 när vi slog till?
"Hur menar du nu?" frågar jag storan för säkerhets skull.
"Nä, jag undrar bara om det var du som tyckte att pappa var bra eller om det var pappa som tyckte att du var bra."
"Och vet ni, hon har förlovat sig!" utbrister jag entusiastiskt om barnvakten.
"?!?"
"Ja, alltså, han har frågat henne om hon vill gifta sig och så har hon fått en guldring."
"Va?! Har hon aldrig giftat sig nån gång?" frågar storan.
"Nä. Det har hon inte."
"Varför inte det?!" Barnen tittar med stora ögon på mig, precis som om det vore konstigt.
"Nä, vet ni. Hon har väntat på den rätte, kan man säga." (Så där vuxet jätteabstrakt.)
Tystnad.
"Men mamma, hur tänkte du och pappa egentligen??" säger storan.
Hjälp tänker jag. Vet hon verkligen att vi var bara strax över 20 när vi slog till?
"Hur menar du nu?" frågar jag storan för säkerhets skull.
"Nä, jag undrar bara om det var du som tyckte att pappa var bra eller om det var pappa som tyckte att du var bra."
Kommentarer
Trackback
