Män och äppelpaj
"Och pappa gör äppelpaj nu", säger flickorna när vi pysslar med dockskåpet. Vi håller på att sätta in små 3x2 cm stora Älska Beskow-bilder vi skrivit ut på fotopapper och fäster dem med dubbelhäftande tejp på dockskåpsväggarna.
Så gulligt, tänker jag. Dockskåpspappan är ju för mysig som bakar, i mina flickors värld. Tills jag inser ... att det är träskpappan som står för äppelpajen. Till saken hör att: 1) pappan bakar aldrig 2) pappan tycker att fika är ruskigt onyttigt.
Det visar sig att han ska åka och träffa sina klasspolare och ta med sig nåt fika-aktigt.
Först blir jag sur. Fikakväll, och vi får inte följa med. Bakning, och vi får inte smaka, denna enda gång han bakar. Sen blir jag sur för att han är så duktig när han bakar för att han är man, det är ju inte jag när jag bakar. Och att jag, som hans fru, automatiskt skulle kunna få beröm för en äppelpaj HAN har bakat. Till sist: jag hade även blivit sur om han INTE hade bakat äppelpaj - för då hade han köpt en tiokronorsvetelängd på Willys. Som jag hade skämts för även jag inte varit med.
Komplicerat. Män och äppelpaj hör inte ihop.
By the way: min godaste äppelkaka ser ni på bilden ovan. Gör den och dissa all annan äppelpaj:
Skiva fyra-fem skalade äpplen (helst svenska, syrliga från höstens skörd
och koka dem några minuter i en halv deciliter sirap.
Vispa, med elvisp: 100 g smör
1,5 dl socker
1 ägg
3 dl vetemjöl med 2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
Lägg äpplena i en form, strö över degen. Grädda 40 minuter i 175 grader.
Ät med glass eller bamyljsås, som flickorna kallar det.
(Kakan på bilden ser inte riktigt ut som kakan blir enligt recept. Testade nämligen att ha två ägg i, vilket gick alldeles utmärkt. Men degen blev inte lika smulig.)
Så gulligt, tänker jag. Dockskåpspappan är ju för mysig som bakar, i mina flickors värld. Tills jag inser ... att det är träskpappan som står för äppelpajen. Till saken hör att: 1) pappan bakar aldrig 2) pappan tycker att fika är ruskigt onyttigt.
Det visar sig att han ska åka och träffa sina klasspolare och ta med sig nåt fika-aktigt.
Först blir jag sur. Fikakväll, och vi får inte följa med. Bakning, och vi får inte smaka, denna enda gång han bakar. Sen blir jag sur för att han är så duktig när han bakar för att han är man, det är ju inte jag när jag bakar. Och att jag, som hans fru, automatiskt skulle kunna få beröm för en äppelpaj HAN har bakat. Till sist: jag hade även blivit sur om han INTE hade bakat äppelpaj - för då hade han köpt en tiokronorsvetelängd på Willys. Som jag hade skämts för även jag inte varit med.
Komplicerat. Män och äppelpaj hör inte ihop.
By the way: min godaste äppelkaka ser ni på bilden ovan. Gör den och dissa all annan äppelpaj:
Skiva fyra-fem skalade äpplen (helst svenska, syrliga från höstens skörd
och koka dem några minuter i en halv deciliter sirap.
Vispa, med elvisp: 100 g smör
1,5 dl socker
1 ägg
3 dl vetemjöl med 2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
Lägg äpplena i en form, strö över degen. Grädda 40 minuter i 175 grader.
Ät med glass eller bamyljsås, som flickorna kallar det.
(Kakan på bilden ser inte riktigt ut som kakan blir enligt recept. Testade nämligen att ha två ägg i, vilket gick alldeles utmärkt. Men degen blev inte lika smulig.)
Kommentarer
Postat av: Träskpappan
Komplicerat. Hur kvinnor tänker.
Postat av: SS
Till träskpappan: Det lär vi aldrig begripa oss på.
Postat av: fd kollegan PG-trebarnspappa
Fika är INTE onyttigt, basta! Man kan om man vill. Den sömnlöse trebarnspappan chockade sig själv och alla andra genom att tillaga helstekt fläskkarré med hemstampat mos (Österbottensvarning). Fortsätt baka och bjud döttrar och pysslande hustru!
Trackback
