Bajsdags
Jag har sedan några år tillbaka väntat mig ett kiss- och bajsutbrott från barnen. Det har inte kommit, och jag tänkte liksom att "det är bara för att vi är så trevliga och skötsamma föräldrar som gör allting rätt" som vi undsluppit detta. Nu är det här. Men INTE för att stanna. Det började för några veckor sedan:
"Mamma ... b-a-j-s-k-o-r-v (storan smakar på ordet) ... det får man bara säga till dumma tjuvar, eller hur mamma?"
"Mmm." (Min intention är att ignorera, för att intresset ska avta.) Storan har sedan länge varit intresserad av tjuvar, fängelser och poliser. Hon är mäkta stolt inför kompisarna att mammas jobb bestämmer om tjuvarna får sitta i fängelse eller inte.
För någon vecka sedan bröt kiss- och bajsperioden ut ordentligt. Precis som med vattkoppor, först får man några stycken, som kanske inte ens märks, och några dagar senare bryter det ut ordentligt. Bajskorv, kisskorv, bajsunge, bajskorvmamma, bajsmat, bajsbyxor, bajsfrukt ...
Kan storan kan lillan. De triggar varandra och skrattar högt. Testar orden på varandra och startar storbråk. Och så i tisdags ... drev de mig till vansinne. Nattningen spårade ur fullständigt. Träskpappan var på annat håll, barnen flippade ur. Efter tjugonde gången av "bajskorvmamma" kände jag att något drastiskt måste göras. Barnen somnade efter lite hot om beslag av värdesaker (=leksaker). Kvarstad heter det på juristspråk.
Nästa dag såg jag till att fika med en jurist på mitt jobb. Han har barn i samma ålder och PRECIS samma problem. Några timmar senare hälsar storan och lillan på hos mig på arbetsplatsen, eftersom träskpappan har tandläkartid. Jag passar på att introducera dem för den ovan nämnde personen, att det är just HAN som får bestämma om tjuvarna ska sitta i fängelse. Och så ljög jag lite ... "Vet ni flickor, farbrorn här tycker att man BARA får säga bajskorv till dumma tjuvar". Storan tittade med stora ögon. Båda flickorna var alldeles tysta. (Vi vuxna tjöt av skratt.)
Efter den stunden (1,5 dygn sedan) har inte ordet bajs hörts i vår närhet.
"Mamma ... b-a-j-s-k-o-r-v (storan smakar på ordet) ... det får man bara säga till dumma tjuvar, eller hur mamma?"
"Mmm." (Min intention är att ignorera, för att intresset ska avta.) Storan har sedan länge varit intresserad av tjuvar, fängelser och poliser. Hon är mäkta stolt inför kompisarna att mammas jobb bestämmer om tjuvarna får sitta i fängelse eller inte.
För någon vecka sedan bröt kiss- och bajsperioden ut ordentligt. Precis som med vattkoppor, först får man några stycken, som kanske inte ens märks, och några dagar senare bryter det ut ordentligt. Bajskorv, kisskorv, bajsunge, bajskorvmamma, bajsmat, bajsbyxor, bajsfrukt ...
Kan storan kan lillan. De triggar varandra och skrattar högt. Testar orden på varandra och startar storbråk. Och så i tisdags ... drev de mig till vansinne. Nattningen spårade ur fullständigt. Träskpappan var på annat håll, barnen flippade ur. Efter tjugonde gången av "bajskorvmamma" kände jag att något drastiskt måste göras. Barnen somnade efter lite hot om beslag av värdesaker (=leksaker). Kvarstad heter det på juristspråk.
Nästa dag såg jag till att fika med en jurist på mitt jobb. Han har barn i samma ålder och PRECIS samma problem. Några timmar senare hälsar storan och lillan på hos mig på arbetsplatsen, eftersom träskpappan har tandläkartid. Jag passar på att introducera dem för den ovan nämnde personen, att det är just HAN som får bestämma om tjuvarna ska sitta i fängelse. Och så ljög jag lite ... "Vet ni flickor, farbrorn här tycker att man BARA får säga bajskorv till dumma tjuvar". Storan tittade med stora ögon. Båda flickorna var alldeles tysta. (Vi vuxna tjöt av skratt.)
Efter den stunden (1,5 dygn sedan) har inte ordet bajs hörts i vår närhet.
Kommentarer
Postat av: SS
Jag är stum av beundran för denna pedagogik.
Postat av: F
Två veckor senare då? Fortfarande inget?
Postat av: Träskmamman
Nä, inte ett ord. Träskmamman försa sig för några dagar sen, när jag kramade lillan och sa "min lilla bajsonge". Hon blev jättearg på mig. Befogat.
Trackback
