ur småbarnsträsket ...

Fick ett litet ryck i går och handlade pyssel på Panduro. Där shoppade även Liza Marklund, men jag gjorde inget nummer av det. (Hon kanske sökte inspiration till nästa bok? Plötsligt kommer jag att figurera i den, som småbarnsmamman i grönt med två ursöta barn i skitig barnvagn och med hallonsylt på kinderna.)

Till saken. Jag tänkte att jag skulle sy något till en kollega i går. Och fort skulle det gå. Likväl känner jag min maskin, en Bernette 75 från Bernina, och vet hur mycket symaskinsolja den behöver. Den måste ha olja med jämna mellanrum för att inte hacka, trassla och rassla. Så är det.



Trots allt chansade jag, skippade oljan och snabbsydde. Och det blev fult. Inte på ovansidan, men hur trassligt som helst i undertråden. Och maskinen stånkade på - till och med en ovan hade hört att den inte mådde bra. Så slog det mig att jag och min maskin är systrar.

Hur många gånger har man inte tänkt att kraften är slut, att man borde stanna upp och fylla på, och ändå chansat? Kanske blev det snyggt på utsidan, men eländigt på avigan. Och kämpigt och stånkigt.

Nästa gång jag känner mig tom ska jag tänka på Bernette. Och tänka på behovet av påfyllning - olja med jämna mellanrum för ett snyggt resultat.