Mera spelstopp
Jag lär mig visst inte av mina misstag. Middagen var precis över när jag råkade lova att spela "Försvunna diamanten" med barnen - deras absoluta favoritspel i världen. Spela spel före läggdags är som sagt ingen hit. Jag var väl överväldigad av storans matlust när det gällde ugnsbakade rödbetor och glömde mig alldeles.
En ny strategi för att slingra sig ur spontana, ohållbara löften:
"Vet ni tjejer, jag kan inte spela diamant-spelet med er i ikväll."
"VA????"
"Jo, det är så sent nu. Jag kommer att bli supergnällig, skrika, gråta och vara arg, om nån annan än jag hittar diamanten. Jag vill inte spela om inte jag vinner och jag kommer att vara jättejobbig om jag förlorar."
Barnen tittar på varann och är alldeles tysta. De fattar. Båda barnen nöjer sig med bokläsning och aftonbön i soffan. Ojojoj. Jag känner mig förtappad.
En ny strategi för att slingra sig ur spontana, ohållbara löften:
"Vet ni tjejer, jag kan inte spela diamant-spelet med er i ikväll."
"VA????"
"Jo, det är så sent nu. Jag kommer att bli supergnällig, skrika, gråta och vara arg, om nån annan än jag hittar diamanten. Jag vill inte spela om inte jag vinner och jag kommer att vara jättejobbig om jag förlorar."
Barnen tittar på varann och är alldeles tysta. De fattar. Båda barnen nöjer sig med bokläsning och aftonbön i soffan. Ojojoj. Jag känner mig förtappad.
Kommentarer
Trackback
