Talande skyltar?
För ett par månader sedan monterade man upp en dynamisk skylt vid min pendeltågstation. Den första veckan hängde en mindre pappskylt bredvid, med informationen att det var ett "försök från SL med dynamiska skyltar". Pappskylten försvann snart och förmodligen är nu systemet permanentat, till allas stora glädje!
Hem till oss är det 15 minuters promenad och man kan i stället för att gå välja mellan fyra olika bussar, som går från tre olika hållplatser. Det har varit ett extremt bläddrande i tabellen varje gång ... och nu är det bara att snabbt läsa av den digitala informationen som på en gång visar rätt och smidigast väg. Vilken skillnad!
På bussen iakttog jag i dag en grupp män från Mellanöstern. De samtalade intensivt samtidigt som de rasslade med sina radband. Ungefär som att be effektivt, eller? Som när min mormor stickar strumpor framför tv:n? En av männen hade ett av de största radband jag nånsin sett. Kulorna var som elfenbensfärgade dankar och det klonkade om dem som när infödda kineser spelar mahjong.
Ofta önskar jag att det vore med Gud som med dynamiska skyltar. Att det bara vore att snabbt kasta en blick på en färdig, pålitlig skylt och få vägledning för hela livet. Snabbaste vägen och rätt hållplats på en gång. Plus några förslag om man skulle råka missa den första.
I Bibeln hittar vi vägledning för mycket ... men ibland verkar det som att vi bara kan hitta fram till Guds svar genom att släppa allt annat och slutligen landa inför Gud. Utan vare sig tidtabeller eller färdiga skyltar. Ännu mer förstår jag detta sedan jag blev förälder. För visst vore det smidigt ibland, att bara ge sina barn en manual med färdiga svar och instruktioner? Men hur roligt skulle det vara - ingen dialog, inget möte, inga skratt, ingen brottningskamp, ingen intimitet, inget utbyte, ingen trygghet nödvändigtvis?
Och inte skulle vi som föräldrar heller vilja att våra barn kommunicerade med oss som robotar, samtidigt som de gjorde en massa annat? Radband eller inte. Jag tror att Gud föredrar när vi kraschlandar inför Hans ansikte.
Hem till oss är det 15 minuters promenad och man kan i stället för att gå välja mellan fyra olika bussar, som går från tre olika hållplatser. Det har varit ett extremt bläddrande i tabellen varje gång ... och nu är det bara att snabbt läsa av den digitala informationen som på en gång visar rätt och smidigast väg. Vilken skillnad!
På bussen iakttog jag i dag en grupp män från Mellanöstern. De samtalade intensivt samtidigt som de rasslade med sina radband. Ungefär som att be effektivt, eller? Som när min mormor stickar strumpor framför tv:n? En av männen hade ett av de största radband jag nånsin sett. Kulorna var som elfenbensfärgade dankar och det klonkade om dem som när infödda kineser spelar mahjong.
Ofta önskar jag att det vore med Gud som med dynamiska skyltar. Att det bara vore att snabbt kasta en blick på en färdig, pålitlig skylt och få vägledning för hela livet. Snabbaste vägen och rätt hållplats på en gång. Plus några förslag om man skulle råka missa den första.
I Bibeln hittar vi vägledning för mycket ... men ibland verkar det som att vi bara kan hitta fram till Guds svar genom att släppa allt annat och slutligen landa inför Gud. Utan vare sig tidtabeller eller färdiga skyltar. Ännu mer förstår jag detta sedan jag blev förälder. För visst vore det smidigt ibland, att bara ge sina barn en manual med färdiga svar och instruktioner? Men hur roligt skulle det vara - ingen dialog, inget möte, inga skratt, ingen brottningskamp, ingen intimitet, inget utbyte, ingen trygghet nödvändigtvis?
Och inte skulle vi som föräldrar heller vilja att våra barn kommunicerade med oss som robotar, samtidigt som de gjorde en massa annat? Radband eller inte. Jag tror att Gud föredrar när vi kraschlandar inför Hans ansikte.
Kommentarer
Postat av: Nani
wow. :)
du borde skriva en bok. en andaktsbok, kanske?
Postat av: tågpendlarn
Tack för sångstöd!!! Vi får väl göra ett upprop i bladet; "skänk en gitarr till fattiga små- och norrlänningar i hufvudstaden"!?
Postat av: Träskmamman
Ja - är det någon läsare som faktiskt har en gitarr till skänks??
Trackback
