En mors värde
Våra barn fick i dag bekanta sig med nya väsen. Vi är inte särskilt djurvana i vår familj, och för lillan blev det första gången hon mötte kattungar. Barnen grejade med de där stackars krakarna hos våra vänner hela eftermiddagen - bättre barnvakt har vi aldrig haft, för att citera mamman i huset (inte kattmamman, utan värdinnan).
Storan och lillan kastade bollar tvärs över köket, prasslade med papperstussar och tjöt av förtjusning när kattungarna villigt lät sig behandlas i timtal. De små duniga kissungarna var också på bushumör och verkade glädja sig åt uppmärksamheten. Kattmamman höll sig undan (tja, vi som är mammor vet ju hur skönt det kan vara) och tittade till sina ungar ett par gånger.
När husets värdinna blev ensam med storan och kattungarna i köket berättade hon att alla kattungar var sålda och skulle hämtas i morgon. Varpå storan blev stum. Sedan:
"Kattmamman kommer att bli jätteledsen. Om man inte får träffa sina barn, saknar man dem jättemycket. Hon vill nog inte att de ska säljas", kontrade storan och såg ledsen ut.
En halvtimme senare var det dags att avveckla oss från AB Kattkennel. Storan fick ett litet utbrott eftersom katterna inte kunde följa oss hem. Jag förklarade att mamma (jag själv, alltså) är lite allergisk, och att man inte får ha husdjur i vårt hyreshus.
"Du kan flytta nån annanstans, så kan vi ha katter. Förresten kan vi bo nån annanstans också."
Där fick man. All medkänsla med mänskomammor försvunnen.
Storan och lillan kastade bollar tvärs över köket, prasslade med papperstussar och tjöt av förtjusning när kattungarna villigt lät sig behandlas i timtal. De små duniga kissungarna var också på bushumör och verkade glädja sig åt uppmärksamheten. Kattmamman höll sig undan (tja, vi som är mammor vet ju hur skönt det kan vara) och tittade till sina ungar ett par gånger.
När husets värdinna blev ensam med storan och kattungarna i köket berättade hon att alla kattungar var sålda och skulle hämtas i morgon. Varpå storan blev stum. Sedan:
"Kattmamman kommer att bli jätteledsen. Om man inte får träffa sina barn, saknar man dem jättemycket. Hon vill nog inte att de ska säljas", kontrade storan och såg ledsen ut.
En halvtimme senare var det dags att avveckla oss från AB Kattkennel. Storan fick ett litet utbrott eftersom katterna inte kunde följa oss hem. Jag förklarade att mamma (jag själv, alltså) är lite allergisk, och att man inte får ha husdjur i vårt hyreshus.
"Du kan flytta nån annanstans, så kan vi ha katter. Förresten kan vi bo nån annanstans också."
Där fick man. All medkänsla med mänskomammor försvunnen.
Kommentarer
Postat av: Stefan
Kanske du minns när din lillebror ville ha en labrador och jag sa: Du vet vad mamma har sagt, att jag får välja på henne och hund. Efter en stund säger grabben;
kan du inte skaffa en annan fru?
Föräldrar står inte speciellt högt i kurs när det verkligen gäller...
Postat av: malin
Ja, det där känner jag igen :)
Maken blev erbjuden att flytta ut i bon, för att vi skulle kunna ha katt.
"vi kan ju sätta dit en säng, pappa"
Postat av: mumari
Hahaha, åh vad träffsäkert skrivet! Hit kommer jag tillbaka och läser mer! Ha en fortsatt trevlig kväll :o)
Trackback
