Bilkörning och föräldraskap
"Kör du bil?" frågade kollegan härommorgonen då jag susade in till jobbet i egen bil.
Det händer ju inte varje dag, men det har blivit lite oftare de senaste åren. Håller på att komma över min dödsrädsla. Det konstiga med den är att den är omvänd. Jag är nämligen inte särskilt rädd för att dö själv, utan i stället för att ha ihjäl eller skada andra av misstag. Det är sånt /konstruktivt/ jag kan sitta och fundera över under en biltur ...
När jag sedan var på väg hem från jobbet samma dag, slog det mig att bilkörning är som att vara förälder. Man sitter vid ratten och försöker fatta rätt beslut. Man tror att man är på rätt väg. Ansvaret för bilens last är enormt. Ibland tror man att man ligger i rätt fil, men så måste man plötsligt byta. Koncentrationen är på topp och förhoppningsvis är bilen välservad.
Det svåra i att vara förälder är att man inte kan göra på sätt A och självklart förvänta sig svar B. Man kan göra allt rätt, men ändå komma fel. Eller vara med om något otrevligt. Man kan vara yrkeschaufför men ändå stöta på trafikgalningar, framhoppande älgar eller brinnande bilar. Med andra ord: faktorer i livet vi inte styr över själva ...
Som tur är får vi lita till Guds nåd. Själva räcker vi inte alltid till som småbarnsföräldrar (eller bilförare!), men vi kan lita till Gud som den bäste pappa som någonsin funnits. Och att Han tar hand om våra knattar när vi inte själva styr.
Det händer ju inte varje dag, men det har blivit lite oftare de senaste åren. Håller på att komma över min dödsrädsla. Det konstiga med den är att den är omvänd. Jag är nämligen inte särskilt rädd för att dö själv, utan i stället för att ha ihjäl eller skada andra av misstag. Det är sånt /konstruktivt/ jag kan sitta och fundera över under en biltur ...
När jag sedan var på väg hem från jobbet samma dag, slog det mig att bilkörning är som att vara förälder. Man sitter vid ratten och försöker fatta rätt beslut. Man tror att man är på rätt väg. Ansvaret för bilens last är enormt. Ibland tror man att man ligger i rätt fil, men så måste man plötsligt byta. Koncentrationen är på topp och förhoppningsvis är bilen välservad.
Det svåra i att vara förälder är att man inte kan göra på sätt A och självklart förvänta sig svar B. Man kan göra allt rätt, men ändå komma fel. Eller vara med om något otrevligt. Man kan vara yrkeschaufför men ändå stöta på trafikgalningar, framhoppande älgar eller brinnande bilar. Med andra ord: faktorer i livet vi inte styr över själva ...
Som tur är får vi lita till Guds nåd. Själva räcker vi inte alltid till som småbarnsföräldrar (eller bilförare!), men vi kan lita till Gud som den bäste pappa som någonsin funnits. Och att Han tar hand om våra knattar när vi inte själva styr.
Kommentarer
Trackback
