Sommartristess och bullfrossa

Nu är vi i andra omgången vattkoppor. Tänk ut en mer "meningslös" syssla på en fyraveckorssemester än två vattkoppsomgångar, om du kan. Jag gör allt för att tänka ut meningsfullheter för att bräcka den där känslan av misslyckande som stundtals kommer krypande.

Mitt i alltihop vinner faktiskt den där känslan av lycka, som uppstår när tiden går så långsamt att man stannar upp själv och upptäcker små, små guldkorn i vardagen. Storan och lillan är så stora att man nu kan baka utan att kaos uppstår. I går bakade vi två satser kalljästa bullar med kanel. (Tack gode Gud för varmluftsugn som slukar fyra plåtar samtidigt.) Barnen var lugna, slabbade inte, misslyckades bara med ett enda ägg och knådade metodiskt sina degklumpar. Lillan är fenomenal på att smygäta deg och barnen skrattade av förtjusning när de lyckades peta i sig deg utan att mamma såg.

Bullarna blev inte så snygga - inte mina heller, det berodde på jäsningen - men i dag kom jag på det fantastiska med bullarnas "märkliga textur". Bullarna liknar mest korvbröd. I dag lyckades jag byta ut mitt bröd när vi åt korv, och ingen märkte att jag åt bullar till lunch i stället för fullkornsbröd. Yes!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0