Kriget
Barnen sover, åtminstone lillan. Storan är så inne i sin låtsaslek att hon knappt märkte när jag smög ut. Hon spelar tre roller samtidigt i en diskussion, mellan Kattis, Lonny och Jocko-Lena. (Snälla - om nån vet - är det riktiga barnprogramsfigurer eller har hon livlig fantasi?)
Känner mig ganska uppgiven i dag faktiskt, så här en dag efter städningen som aldrig blev klar. Som träskpappan uttryckte det i morse:
"Det känns som ett stort krig, där det finns en makt som strävar efter ordning medan fienden destruerar."
Barnen verkar tycka att det är fantastiskt roligt att välta högar av nyvikt tvätt, att springa runt med skorna på inomhus och att riva toapapper i konfettistorlek på badrumsgolvet. Därtill retas de, hetsar varandra att utföra bus och skriker rätt så friskt. Svägerskan skrattade i kväll när jag berättade att jag hade öronproppar i, när hon ringde. Ni hör.
Under dagen har jag ändå tänkt på vilket otroligt tålamod Gud har med oss. Inte för att det får mitt eget tålamod att öka så mycket, men det ger mig en känsla av förståelse och identifikation från Guds sida. Han har skapat en vacker värld som vi människor bara förstör. Han har gett oss förmågan att älska varandra, men ändå gör vi inte det. Dessutom hetsar vi varandra att göra onda saker. Ändå har Han sånt tålamod med var och en. "Så uppenbarades Gud kärlek till oss: han sände sin enfödde son till världen för att vi skulle leva genom honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud, utan i att han har älskat oss och sänt sin son till försoning för våra synder ..." 1 Johannesbrevet 4:9-10
Känner mig ganska uppgiven i dag faktiskt, så här en dag efter städningen som aldrig blev klar. Som träskpappan uttryckte det i morse:
"Det känns som ett stort krig, där det finns en makt som strävar efter ordning medan fienden destruerar."
Barnen verkar tycka att det är fantastiskt roligt att välta högar av nyvikt tvätt, att springa runt med skorna på inomhus och att riva toapapper i konfettistorlek på badrumsgolvet. Därtill retas de, hetsar varandra att utföra bus och skriker rätt så friskt. Svägerskan skrattade i kväll när jag berättade att jag hade öronproppar i, när hon ringde. Ni hör.
Under dagen har jag ändå tänkt på vilket otroligt tålamod Gud har med oss. Inte för att det får mitt eget tålamod att öka så mycket, men det ger mig en känsla av förståelse och identifikation från Guds sida. Han har skapat en vacker värld som vi människor bara förstör. Han har gett oss förmågan att älska varandra, men ändå gör vi inte det. Dessutom hetsar vi varandra att göra onda saker. Ändå har Han sånt tålamod med var och en. "Så uppenbarades Gud kärlek till oss: han sände sin enfödde son till världen för att vi skulle leva genom honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud, utan i att han har älskat oss och sänt sin son till försoning för våra synder ..." 1 Johannesbrevet 4:9-10
Kommentarer
Postat av: Fredrik
Fin läsning! :-)
(Det knäckande är att allting i universum automatiskt strävar mot oordning, enligt termodynamikens andra lag. Ändå är vissa saker så fantastiskt ordnade - som om det fanns någon som ordnar allting!)
Postat av: ulrica
hde precis en sån där dag igår (med skillnaden att min son inte lärt sig smula sönder toapapper, om jag inte sätter det i händerna på honom).
ja, gud är fantastisk!
Postat av: ulrica
Gud ska det vara förstås :-)
Trackback
