Varför sova när livet lever?
Lyckligt tillbaka från en /för en gångs skull/ härlig nattning.
En timme tog den /bara/. Två kapitel Madicken innebar den, lite frågor om snus, fattigvården, "vad är hospitalet för tal egentligen, mamma?" och till sist godnattbön och mys. Lillan somnar efter ena kapitlet, storan är klarvaken medan hon lär sig både fula och gammeldags ord ur Junibacken-boken. Sen frågar hon försiktigt om hon inte är duktig och kan få ett klistermärke, eftersom hon inte bråkat i kväll.
Det är som om varje cell i barnens kropp skriker efter sömn om kvällarna. Och samtidigt finns i varje cell ett uppror, en uppmaning om att inte somna. Det går helt enkelt inte. Särskilt inte om mamma och pappa vill så. Ungefär som man pratade om på bvc när barnen var nyfödda, att den lilla bebisen aldrig vet om den får mat igen och därför nästan äter ihjäl sig. Som om det stora barnet inte vet att det kommer en ny dag, med nya, roliga saker att upptäcka - somnar man missar man kanske halva livet?
Jag har svårt att förstå att man inte vill sova. Svårt att hitta en liknelse i mitt eget liv, vuxenlivet. Att vilja somna eller låta sig sövas är ju som att ana att det står en karamellskål i skafferiet och medvetet låta bli köket.
En timme tog den /bara/. Två kapitel Madicken innebar den, lite frågor om snus, fattigvården, "vad är hospitalet för tal egentligen, mamma?" och till sist godnattbön och mys. Lillan somnar efter ena kapitlet, storan är klarvaken medan hon lär sig både fula och gammeldags ord ur Junibacken-boken. Sen frågar hon försiktigt om hon inte är duktig och kan få ett klistermärke, eftersom hon inte bråkat i kväll.
Det är som om varje cell i barnens kropp skriker efter sömn om kvällarna. Och samtidigt finns i varje cell ett uppror, en uppmaning om att inte somna. Det går helt enkelt inte. Särskilt inte om mamma och pappa vill så. Ungefär som man pratade om på bvc när barnen var nyfödda, att den lilla bebisen aldrig vet om den får mat igen och därför nästan äter ihjäl sig. Som om det stora barnet inte vet att det kommer en ny dag, med nya, roliga saker att upptäcka - somnar man missar man kanske halva livet?
Jag har svårt att förstå att man inte vill sova. Svårt att hitta en liknelse i mitt eget liv, vuxenlivet. Att vilja somna eller låta sig sövas är ju som att ana att det står en karamellskål i skafferiet och medvetet låta bli köket.
Kommentarer
Trackback
