ur småbarnsträsket ...

Tjejerna sover nu, vi har läst ett gäng böcker i kväll. Av någon för mig helt obegriplig anledning dras våra barn till Kråke-böckerna. Om ni som läsare också är födda på 70-talet så minns ni Totte och Emma. Världens tråkigaste böcker helt i avsaknad av fantasi men med 100 % tråkpedagogik (och jag minns att jag gillade dem själv).

Kråke är värre. Kråke och hans systrar är ruskigt präktiga, så att till och med träskmamman med höga ideal och ett spökande överjag får spatt. I kväll har vi läst "Kråkes vett-och-etikett-bok". Bah!



- man får inte gunga på stolen
- man får inte rapa högt
- man ska gå undan när man fiser
- man får inte sträcka sig efter mjölken utan måste be fint, tack
- man får inte kladda när man äter glass
- man ska inte bråka om att få köra lådbil först, utan i stället kan man anordna ett litet stenlotteri som får avgöra vems tur det blir. Det går hur bra som helst (även utan vuxna) och alla barn är glada och snälla när slumpen fått avgöra.

Jag läser bara den boken för att barnen vill. Jag lovar. Boken innehåller dessutom en del frågor man ska ställa till barnet medan man läser. Den trevligaste i kväll var: "vad är du bra på?"

Storan: "jag är bra på att gå balansgång utan att hålla i mig utomhus på staketet"
Lillan: "jag kan rita"

I nästa andetag:
"I dag jita Emelie ett slygplan te mej, mamma!"
"Vem är Emelie?"
Storan inflikar: "Det är vårt nya akvarium".

Efter en stunds betänketid fattar jag att akvariet är en vikarie. Och jag tänker inte rätta henne för fem öre!