ur småbarnsträsket ...

"Standing strong through the storm." Det är titeln på en bok jag hade i min hand för något år sedan och bläddrade i. Innehållet har försvunnit men titeln stannat i minnet och det händer att jag mediterar lite över orden.

I dag har varit en riktig blåsdag med busväder. Jag och lillan har hållit oss inne - VAB - medan regnet slagit mot rutorna och det höga trädet bredvid huset viftat med sina armar som om det vore riktigt argt. Dörrmattan i tjockt gummi flög iväg en bit och det finns inte ett endaste löv kvar på träden i stan efter den här dagen.

I hela min kropp känner jag att jag inte vill vara nåt träd när det blåser. Hellre krypa neråt i jorden, låta näringen gå till rötterna och i smyg röra mig bortåt. Jag kan i och för sig tänka mig att vara ett litet träd, ett med späda armar som inte piskar eller riskerar att brytas av när det blåser.

Och jag är glad att jag och lillan slapp vara ute med de andra dagisbarnen i det här vädret. Vi kurade inomhus, klippte och klistrade tio collage, tittade på fem små filmer och eldade upp halva pappersinsamlingen. Mmm.



Lite av dagens alster. Lillan gick lös på tejprullen.