Träskmamman vs saxgalning (eller: så här kan en bråkig kväll se ut)
I går, när familjen besökte det stora möbelvaruhuset som har ett lekland, smålog jag litegrann åt en barnfamilj som placerat tre förskolebarn på en lastvagn i fyndhörnan. Föräldrarna verkade vara på någon annan avdelning och barnen passade på att skrika bajs-bajs-bajs i oräkneliga antal decibel. Har nog aldrig ens hört våra egna barn skrika så högt. Efter en stund uppenbarade sig modern och bad dem tyst att lugna ner sig. En halv minut senare tog tålamodet slut även för henne, hon hotade barnen med att lämna dem på IKEA och aldrig någonsin träffa dem igen.
Ett halvt dygn senare känner jag mig likadan till mods. Ett bråk mellan storan och lillan urartar. Träskmamman beslagtar reklambladet de kämpat om att få klippa i båda två. En sax åker genom luften och träffar med precision mamman i magen.
Och så är träskmamman utlämnad åt att döma i målet. Vara domare samtidigt som målsägande. (Snacka om jäv!) Gärningsbeskrivningen saknar rekvisit och åtalet måste ogillas. För även om saxen träffade magen med spetsen, kan inte mamman hitta något märke eller tillfogad smärta. Fast gärningen medförde dock en stark rädsla - och det är väl illa nog?
Dessutom kan man inte vara säker på uppsåtet. Och vad är egentligen rätt lagrum? Våld mot tjänsteman? Våldsamt motstånd? Olaga vapeninnehav? Dessutom är storan gravt minderårig. Åtalet läggs ner.
Men ett snack blir det. Och straffarbete, i form av att plocka in alla leksaker från balkongen emedan träskmamman lagar mat. (Kalla det samhällstjänst eller ungdomstjänst om ni vill.) Och beslag i form av saxförbud närmaste veckan.
Jag känner mig mör efter en dag på jobbet och en stökig kväll med barnen. Det är inte alltid så lätt att vara förälder, och att döma rättvist. Storan säger frivilligt förlåt till lillasyster, ett kanske-förlåt till mamma och somnar sött med huvudet på kudden och lite sylt i mungipan. Mamman ska nu retirera, jag menar återgå till sitt tredje jobb, jourhavande städerska, och feja lite i badrummet. I morgon blir en bättre dag.
Ett halvt dygn senare känner jag mig likadan till mods. Ett bråk mellan storan och lillan urartar. Träskmamman beslagtar reklambladet de kämpat om att få klippa i båda två. En sax åker genom luften och träffar med precision mamman i magen.
Och så är träskmamman utlämnad åt att döma i målet. Vara domare samtidigt som målsägande. (Snacka om jäv!) Gärningsbeskrivningen saknar rekvisit och åtalet måste ogillas. För även om saxen träffade magen med spetsen, kan inte mamman hitta något märke eller tillfogad smärta. Fast gärningen medförde dock en stark rädsla - och det är väl illa nog?
Dessutom kan man inte vara säker på uppsåtet. Och vad är egentligen rätt lagrum? Våld mot tjänsteman? Våldsamt motstånd? Olaga vapeninnehav? Dessutom är storan gravt minderårig. Åtalet läggs ner.
Men ett snack blir det. Och straffarbete, i form av att plocka in alla leksaker från balkongen emedan träskmamman lagar mat. (Kalla det samhällstjänst eller ungdomstjänst om ni vill.) Och beslag i form av saxförbud närmaste veckan.
Jag känner mig mör efter en dag på jobbet och en stökig kväll med barnen. Det är inte alltid så lätt att vara förälder, och att döma rättvist. Storan säger frivilligt förlåt till lillasyster, ett kanske-förlåt till mamma och somnar sött med huvudet på kudden och lite sylt i mungipan. Mamman ska nu retirera, jag menar återgå till sitt tredje jobb, jourhavande städerska, och feja lite i badrummet. I morgon blir en bättre dag.
Leka affär
Någon undrade om träsket torkat. Ja, det har det - temporärt. Men den här veckan har det regnat så mycket att även ett småbarnsträsk vaknar till liv! Fast träskmamman och träskbarnen har alltid tyckt om det där med att sitta inne och pyssla, hellre än att vara ute i skogen. "Innekatt" blev jag kallad när jag var liten. Dagens utvecklingssamtal på dagis bekräftade att flickorna fått tag i just denna gen. De dras till målarrummet på dagis och går gärna dit även när de andra avdelningarna ska pyssla. Mycket hellre än att gå ut.
I kväll har jag och lillan lekt affär. Hon dukade upp ett bord med olika produkter (ryska för livsmedel) och erbjöd mig att köpa.
"Har du päron?"
"Ja. Dom kostar halv tre."
"Okej, då tar jag två stycken."
"Sjuttifyra o femti, då."
"Har du te i affären då?"
"Ja, här, smaka: jordgubbs- och banan-te."
"Mmm, vad gott! Jag tar en sån."
"Det blir en och nitti."
Efter att jag handlat hela kundkorgen full är det dags att betala. Eller "pitala" som vi säger i vår familj sedan diamantspelet introducerades förra sommaren.
"Hur mycket blir det?"
"Tio o förti."
"Men jag har inga pengar, lillan!"
"Men, mamma, vi kan låtsas att du har pengar! Ta upp lite låtsaspengar nu!"
"Eller så kan vi låtsas att jag INTE har några pengar", försöker jag. "Om man inte har pengar, men tar maten ändå och springer, vad är man då för någonting?"
"Då är man i Italien."
Punkt.
I kväll har jag och lillan lekt affär. Hon dukade upp ett bord med olika produkter (ryska för livsmedel) och erbjöd mig att köpa.
"Har du päron?"
"Ja. Dom kostar halv tre."
"Okej, då tar jag två stycken."
"Sjuttifyra o femti, då."
"Har du te i affären då?"
"Ja, här, smaka: jordgubbs- och banan-te."
"Mmm, vad gott! Jag tar en sån."
"Det blir en och nitti."
Efter att jag handlat hela kundkorgen full är det dags att betala. Eller "pitala" som vi säger i vår familj sedan diamantspelet introducerades förra sommaren.
"Hur mycket blir det?"
"Tio o förti."
"Men jag har inga pengar, lillan!"
"Men, mamma, vi kan låtsas att du har pengar! Ta upp lite låtsaspengar nu!"
"Eller så kan vi låtsas att jag INTE har några pengar", försöker jag. "Om man inte har pengar, men tar maten ändå och springer, vad är man då för någonting?"
"Då är man i Italien."
Punkt.
