Huvudsaken
Effektiv och rätt så trevlig arbetsdag, hemkomst med tecknings- och pärlplattepresenter till mamma, och gäster på kvällen. Egentligen är jag ganska lycklig ...
... men ibland gör sig bara tröttheten påmind. Och en gnutta huvudvärk. Jag pratar inte så mycket om ont-i-huvet men barnen vet att vuxna kan få det ibland. Som i fredags kväll, när nattningen var min och veckans gnet satte sig runt huvudet som ett hårband av sträckt resår.
Storan smäller riktigt hårt i toalocket vid tandborstningen.
Jag: "ahhh" (halvhög suck)
Lillan, till mitt försvar: "du får inte göra så, storan. Det börjar blöda i mammas huvud då."
... men ibland gör sig bara tröttheten påmind. Och en gnutta huvudvärk. Jag pratar inte så mycket om ont-i-huvet men barnen vet att vuxna kan få det ibland. Som i fredags kväll, när nattningen var min och veckans gnet satte sig runt huvudet som ett hårband av sträckt resår.
Storan smäller riktigt hårt i toalocket vid tandborstningen.
Jag: "ahhh" (halvhög suck)
Lillan, till mitt försvar: "du får inte göra så, storan. Det börjar blöda i mammas huvud då."
Den finaste gåvan
Lång dag till ända. En sån där fantastiskt lång dag, när man mot kvällskvisten övermannas av det dåliga samvetet. Alla (sunda) föräldrars förföljare. En sån dag när man bara träffat barnen 15 + 30 minuter, och när största delen av den tiden dessutom är åt det destruktiva hållet.
En kvart på eftermiddagen ägnades åt att övertala storan och lillan om att barnvakten var roligare än mamma och pappa. Det bestående minnet av barnvakten kommer att vara att han tog storans nagel. Eller, rättare sagt: hjälpte henne att rycka loss den hon redan skalat av med potatisskalaren, så att den slapp hänga som en slamsa från fingret, plus tejpade några extra varv runt plåstret. Storan var tacksam. Det var spännande.
Alldeles för sent kom sedan mamman och pappan hem, för att möta sina uttröttade småttingar i en vild kurragömmalek med vakten. Denne befriades från barnen, om inte tvärtom, och två filmbråk, lite tandborstgnäll och ett trött-tjafs senare visar storan dagens stora gåva till mig. När hon klär av sig, har hon en present till mig innanför trosorna. Där har den legat som ett åtråvärt smuggelgods under dagen. Tro mig, det var bland det dyrbaraste jag fått av storan - hon har sytt en duk alldeles själv i dag på dagis, och sparade den omsorgsfullt åt mig.
En kvart på eftermiddagen ägnades åt att övertala storan och lillan om att barnvakten var roligare än mamma och pappa. Det bestående minnet av barnvakten kommer att vara att han tog storans nagel. Eller, rättare sagt: hjälpte henne att rycka loss den hon redan skalat av med potatisskalaren, så att den slapp hänga som en slamsa från fingret, plus tejpade några extra varv runt plåstret. Storan var tacksam. Det var spännande.
Alldeles för sent kom sedan mamman och pappan hem, för att möta sina uttröttade småttingar i en vild kurragömmalek med vakten. Denne befriades från barnen, om inte tvärtom, och två filmbråk, lite tandborstgnäll och ett trött-tjafs senare visar storan dagens stora gåva till mig. När hon klär av sig, har hon en present till mig innanför trosorna. Där har den legat som ett åtråvärt smuggelgods under dagen. Tro mig, det var bland det dyrbaraste jag fått av storan - hon har sytt en duk alldeles själv i dag på dagis, och sparade den omsorgsfullt åt mig.
Kalasglimt
Vad kan det blir av det här?
Och det här fikade barnen på:
Ifall nån undrar var det Bamsetema. Kalasets höjdpunkt (för alla vuxna) var när barnen fick varsin popcornstrut och kollade på Bamsefilmen. TID ATT FIKA!!
