Skilda världar
Ibland tenderar vuxna att vara barn, och barn mognare än man tror. Ibland glider man in i varandras världar på ett märkligt sätt.
Storans och lillans värld är ganska skyddad. Fantasivärlden handlar om prinsessor, vackra slott och fina kläder. I Madickenböckerna är man fattig ibland och det värsta som hänt i den verkliga verkligheten är att någon röker en cigarett, som inte är nyttigt. Att prinsen och prinsessan i sagan blir kära i varandra har inte heller hänt än.
Mammans vardagsverklighet är något annorlunda. Akter och papper om trasiga människor i misär ska hanteras, snabbt och smidigt. Att det finns människor som yxar varandra i huvudet, stjäl varandras mobiler eller vill skiljas på kortast tid i världshistorien är en okänd värld för barnen. Och vi håller dem gärna utanför.
Så leker storan med en kompis på onsdagen. Jag vill inte vara en lägga-sig-i-mamma och håller mig på avstånd när de leker med halvstängd dörr, men kan inte undgå att höra den andra flickans dialog. Eller monolog, för storan har inte så mycket att säga:
"NEJ!! Jag sparkar dig hårt! Jag vill INTE gifta mig med dig, för du är så ful!" säger pojkdockan till en barbiedocka.
"Ska vi byta klänningar nu?" föreslår storans barbiedocka.
"Jag ska gifta mig med dig i stället, för du är mycket finare. Den andra prinsessan slår jag och sparkar."
Prinsessleken har nått en ny dimension och träskmamman hoppas att storan inte plockar upp vare sig kommentarerna eller verkligheten. Skyddad, så länge det går ...
Storans och lillans värld är ganska skyddad. Fantasivärlden handlar om prinsessor, vackra slott och fina kläder. I Madickenböckerna är man fattig ibland och det värsta som hänt i den verkliga verkligheten är att någon röker en cigarett, som inte är nyttigt. Att prinsen och prinsessan i sagan blir kära i varandra har inte heller hänt än.
Mammans vardagsverklighet är något annorlunda. Akter och papper om trasiga människor i misär ska hanteras, snabbt och smidigt. Att det finns människor som yxar varandra i huvudet, stjäl varandras mobiler eller vill skiljas på kortast tid i världshistorien är en okänd värld för barnen. Och vi håller dem gärna utanför.
Så leker storan med en kompis på onsdagen. Jag vill inte vara en lägga-sig-i-mamma och håller mig på avstånd när de leker med halvstängd dörr, men kan inte undgå att höra den andra flickans dialog. Eller monolog, för storan har inte så mycket att säga:
"NEJ!! Jag sparkar dig hårt! Jag vill INTE gifta mig med dig, för du är så ful!" säger pojkdockan till en barbiedocka.
"Ska vi byta klänningar nu?" föreslår storans barbiedocka.
"Jag ska gifta mig med dig i stället, för du är mycket finare. Den andra prinsessan slår jag och sparkar."
Prinsessleken har nått en ny dimension och träskmamman hoppas att storan inte plockar upp vare sig kommentarerna eller verkligheten. Skyddad, så länge det går ...
Veckans bibelord
Se efter om du kan uttyda något. Kanske talar det till just DIG?
Tips för en bra kväll ... /för den huslige/
En stressig dag överföll mig med huvudvärk. Dunkande slag som inte ville försvinna under arbetsdagen, men som efter bara några minuter med sötnosarna hemma var glömda.
Träskmamman älskar te. Addicted. Very much. Och sötnosarna tycker att te verkar väldigt mysigt. Eftersom de var lite på gränsen till förkylda i kväll bryggde jag direkt efter jobbet en liten kanna med tranbärste, som de fick dricka ur glöggmuggar:
Under tiden de smuttade på varmdrycken ordnade jag lite trolldeg i assistenten (visst är det bra att den kommer till användning, pappa?). Dubbel sats. Gör detta om du får tråkigt hemma:
4 dl vetemjöl
2 dl salt
2 dl kokande vatten
2 msk olja
2 msk citronsyra (funkar nästan lika bra som alun, men är inte giftigt)
Det tillhör mitt bassortiment att ha många karamellfärger hemma. Allt blir liksom roligare då! Även trolldeg, här i ljusgrönt och lila:
Även födelsedagstårtor blir roligare med lite färg. Obs: detta är en treårspresent från mig och lillan i helgen, inte en skapelse i trolldeg:
Det är min före detta granne, expert på marsipan, som dragit in mig i tårtbakeriet. Tipset är: färga, knåda, knåda, knåda 350 gram marsipan, gärna med plasthandskar, och kavla mellan smörgåspapper. Som fyllning blandar man:
5 dl vispgrädde
3 dl marsánsås
1 burk krossad ananas
och lägger i tre lager. Voilà!
Träskmamman älskar te. Addicted. Very much. Och sötnosarna tycker att te verkar väldigt mysigt. Eftersom de var lite på gränsen till förkylda i kväll bryggde jag direkt efter jobbet en liten kanna med tranbärste, som de fick dricka ur glöggmuggar:
Under tiden de smuttade på varmdrycken ordnade jag lite trolldeg i assistenten (visst är det bra att den kommer till användning, pappa?). Dubbel sats. Gör detta om du får tråkigt hemma:
4 dl vetemjöl
2 dl salt
2 dl kokande vatten
2 msk olja
2 msk citronsyra (funkar nästan lika bra som alun, men är inte giftigt)
Det tillhör mitt bassortiment att ha många karamellfärger hemma. Allt blir liksom roligare då! Även trolldeg, här i ljusgrönt och lila:
Även födelsedagstårtor blir roligare med lite färg. Obs: detta är en treårspresent från mig och lillan i helgen, inte en skapelse i trolldeg:
Det är min före detta granne, expert på marsipan, som dragit in mig i tårtbakeriet. Tipset är: färga, knåda, knåda, knåda 350 gram marsipan, gärna med plasthandskar, och kavla mellan smörgåspapper. Som fyllning blandar man:
5 dl vispgrädde
3 dl marsánsås
1 burk krossad ananas
och lägger i tre lager. Voilà!
Familjen går på simskola
Det är med snabba kliv vi stegar iväg till SIMSKOLAN. Vi är sena och har bara sju minuter på oss att byta om. Hela familjen ska gå på simskola tlllsammans, vilket ska bli höstens tisdagsmys. Barnen tittar blygt bort under uppropet men skyndar sig i bassängen så fort de får.
Sommarens badtillfällen har gett resultat och flytkuddarna kring överarmarna under havsbadandet har gett barnen ett överdrivet självförtroende när det gäller att röra sig i vattnet. Vi tränar på att doppa huvudet, kråla från sida till sida i bassängen (för små barn ska tydligen inte lära sig bröstsim) och flyta, medan vi tittar på Nalle Puh-bilderna i taket. Allt är roligt ända tills lillan tappar greppet om metallstången och sjunker som en sten. Respekten för vatten återkommer.
På hemväg gråter barnen för att simskolan var så kort. "VARFÖR? Vi skulle ju simma nu?! Varför måste vi gå hem?" Lillan försöker övertyga mamman och pappan om att vi måste köpa korv på simhallen (200 m från hemmet) eftersom simskolan var så kort. Det spelar ingen roll att vi har korv i kylen.
Och så i morse, storan till lillan: "Vet du, i dag är det bara SEX DAGAR kvar till nästa simskola!"
"Vilka är det som kommer på söndag till oss? Vet du mamma, då är det bara TVÅ dagar kvar till simskolan!"
Och i kväll: "Vet du lillan, i morgon är det BARA FEM dagar kvar till simskolan!"
Sommarens badtillfällen har gett resultat och flytkuddarna kring överarmarna under havsbadandet har gett barnen ett överdrivet självförtroende när det gäller att röra sig i vattnet. Vi tränar på att doppa huvudet, kråla från sida till sida i bassängen (för små barn ska tydligen inte lära sig bröstsim) och flyta, medan vi tittar på Nalle Puh-bilderna i taket. Allt är roligt ända tills lillan tappar greppet om metallstången och sjunker som en sten. Respekten för vatten återkommer.
På hemväg gråter barnen för att simskolan var så kort. "VARFÖR? Vi skulle ju simma nu?! Varför måste vi gå hem?" Lillan försöker övertyga mamman och pappan om att vi måste köpa korv på simhallen (200 m från hemmet) eftersom simskolan var så kort. Det spelar ingen roll att vi har korv i kylen.
Och så i morse, storan till lillan: "Vet du, i dag är det bara SEX DAGAR kvar till nästa simskola!"
"Vilka är det som kommer på söndag till oss? Vet du mamma, då är det bara TVÅ dagar kvar till simskolan!"
Och i kväll: "Vet du lillan, i morgon är det BARA FEM dagar kvar till simskolan!"
Det lilla ordet ...
I lördags fungerade inte logistiken alldeles smidigt i familjen Träsk och mamman (dvs jag) var ganska sur eller åtminstone stressad när jag satte mig i bilen med två små flickor. Vi åkte till stans miniskans och tittade på djur några timmar, emedan fadern tittade på friidrott. Jag har sagt det förr: varför kan man inte få ett varningsbrev, -sms eller -mejl när sådana där sportevenemang närmar sig? Hur ska man veta att det ska planeras för sånt mitt i helgen?
Hur som helst. Tystnad i bilen. Ända tills lillan öppnar munnen, mitt i en knepig vänstersväng:
"Mamma, om jag säjer fölåt till storan o storan säjer fölåt till mej o du säjer fölåt till pappa och pappa säjer fölåt till dej, o hela, hela familjen säjer jätte-bamse-mycket fölåt, DÅ blir allting bra igen mamma!"
Det gick bara att le. Och inse att de minsta har rätt!
Hur som helst. Tystnad i bilen. Ända tills lillan öppnar munnen, mitt i en knepig vänstersväng:
"Mamma, om jag säjer fölåt till storan o storan säjer fölåt till mej o du säjer fölåt till pappa och pappa säjer fölåt till dej, o hela, hela familjen säjer jätte-bamse-mycket fölåt, DÅ blir allting bra igen mamma!"
Det gick bara att le. Och inse att de minsta har rätt!
Hemmagjort
I somras var vi på ett bröllop där brudparet önskade sig sådant man gjort själv. Trevligt, tänkte jag, tills jag kom på att brudparet med sin oerhörda kreativitet skulle kunna göra sig de finaste saker själva. Sen kom jag på att de förmodligen inte ägde några kuddar med bibelord på och tillverkade dessa:
De vackra bibelorden "God is love" och "Perfect love drives out fear" passar bra på bröllopskuddar, tycker jag. Bokstäverna är stämplade med textilfärg från Panduro.
Storan passade också på att göra en kudde, men till farmor:
Hon klippte själv ut bitarna och fick hjälp att stryka fast dem på yllebotten med vliesofix. Sen sydde hon fem stygn på varje. Jag önskar att kudden vore min!
Lite flädersaft smakar alltid gott, tycker alla!
Förra veckan hade storan hittat några träbitar och ville snickra en present. Det blev ...
... ett "F" till en morbror hon tycker om. Lillan kom på att om man vrider på brädorna lite blir det ett konstigt "A" i stället och då kan någon annan få det.
Ovan: en blombukett till lördagens 70-årsfest från balkongens skörd. Med luktärter i botten doftade den lång väg trots sin ringa storlek. Till lördagens 40-årsfest fick det bli följande:
40-åringar som har allt. Men 40-åringar kan också tycka om te. Och vad passar inte bättre än en TEologisk låda? En låda med styrketårar i form av en tepåse med ett bibelord för varje dag. En sån låda hade jag åtminstone själv uppskattat!
De vackra bibelorden "God is love" och "Perfect love drives out fear" passar bra på bröllopskuddar, tycker jag. Bokstäverna är stämplade med textilfärg från Panduro.
Storan passade också på att göra en kudde, men till farmor:
Hon klippte själv ut bitarna och fick hjälp att stryka fast dem på yllebotten med vliesofix. Sen sydde hon fem stygn på varje. Jag önskar att kudden vore min!
Lite flädersaft smakar alltid gott, tycker alla!
Förra veckan hade storan hittat några träbitar och ville snickra en present. Det blev ...
... ett "F" till en morbror hon tycker om. Lillan kom på att om man vrider på brädorna lite blir det ett konstigt "A" i stället och då kan någon annan få det.
Ovan: en blombukett till lördagens 70-årsfest från balkongens skörd. Med luktärter i botten doftade den lång väg trots sin ringa storlek. Till lördagens 40-årsfest fick det bli följande:
40-åringar som har allt. Men 40-åringar kan också tycka om te. Och vad passar inte bättre än en TEologisk låda? En låda med styrketårar i form av en tepåse med ett bibelord för varje dag. En sån låda hade jag åtminstone själv uppskattat!
Varför sova när livet lever?
Lyckligt tillbaka från en /för en gångs skull/ härlig nattning.
En timme tog den /bara/. Två kapitel Madicken innebar den, lite frågor om snus, fattigvården, "vad är hospitalet för tal egentligen, mamma?" och till sist godnattbön och mys. Lillan somnar efter ena kapitlet, storan är klarvaken medan hon lär sig både fula och gammeldags ord ur Junibacken-boken. Sen frågar hon försiktigt om hon inte är duktig och kan få ett klistermärke, eftersom hon inte bråkat i kväll.
Det är som om varje cell i barnens kropp skriker efter sömn om kvällarna. Och samtidigt finns i varje cell ett uppror, en uppmaning om att inte somna. Det går helt enkelt inte. Särskilt inte om mamma och pappa vill så. Ungefär som man pratade om på bvc när barnen var nyfödda, att den lilla bebisen aldrig vet om den får mat igen och därför nästan äter ihjäl sig. Som om det stora barnet inte vet att det kommer en ny dag, med nya, roliga saker att upptäcka - somnar man missar man kanske halva livet?
Jag har svårt att förstå att man inte vill sova. Svårt att hitta en liknelse i mitt eget liv, vuxenlivet. Att vilja somna eller låta sig sövas är ju som att ana att det står en karamellskål i skafferiet och medvetet låta bli köket.
En timme tog den /bara/. Två kapitel Madicken innebar den, lite frågor om snus, fattigvården, "vad är hospitalet för tal egentligen, mamma?" och till sist godnattbön och mys. Lillan somnar efter ena kapitlet, storan är klarvaken medan hon lär sig både fula och gammeldags ord ur Junibacken-boken. Sen frågar hon försiktigt om hon inte är duktig och kan få ett klistermärke, eftersom hon inte bråkat i kväll.
Det är som om varje cell i barnens kropp skriker efter sömn om kvällarna. Och samtidigt finns i varje cell ett uppror, en uppmaning om att inte somna. Det går helt enkelt inte. Särskilt inte om mamma och pappa vill så. Ungefär som man pratade om på bvc när barnen var nyfödda, att den lilla bebisen aldrig vet om den får mat igen och därför nästan äter ihjäl sig. Som om det stora barnet inte vet att det kommer en ny dag, med nya, roliga saker att upptäcka - somnar man missar man kanske halva livet?
Jag har svårt att förstå att man inte vill sova. Svårt att hitta en liknelse i mitt eget liv, vuxenlivet. Att vilja somna eller låta sig sövas är ju som att ana att det står en karamellskål i skafferiet och medvetet låta bli köket.
Fönsterfejk
Två år har gått sen vi flyttade in i lägenheten, två år utan gardiner i sovrummet.
Visserligen tycker jag att vackra fönster står sig själva, men de urtråkiga, ljusgrå rullgardinerna har stört mig. Och så har det stört mig att väggarna bredvid fönsterlisterna inte håller för skruvar. Man kan med andra ord inte sätta upp gardinstänger, om man inte skruvar fast dem i fönstret. Och vilka gardiner kan man ha då?
I ett år har jag spanat på väninnan K:s snygga hissgardin i köket. Så kom lösningen: en FEJKGARDIN!
Gardinerna nedan är bara sydda som en fodrad kappa, fastsatt med kardborre nederst på rullgardinerna. Toile-mönster har tilltalat mig i flera år (faktiskt hade det blivit sådan tapet i sovrummet, om jag fått välja), och nu var sådant tyg på halva priset. I sybehörsbutiken hittade jag dessutom självhäftande kardborrband. Projektet var klart på mindre än en kväll!
Närbild:
Visserligen tycker jag att vackra fönster står sig själva, men de urtråkiga, ljusgrå rullgardinerna har stört mig. Och så har det stört mig att väggarna bredvid fönsterlisterna inte håller för skruvar. Man kan med andra ord inte sätta upp gardinstänger, om man inte skruvar fast dem i fönstret. Och vilka gardiner kan man ha då?
I ett år har jag spanat på väninnan K:s snygga hissgardin i köket. Så kom lösningen: en FEJKGARDIN!
Gardinerna nedan är bara sydda som en fodrad kappa, fastsatt med kardborre nederst på rullgardinerna. Toile-mönster har tilltalat mig i flera år (faktiskt hade det blivit sådan tapet i sovrummet, om jag fått välja), och nu var sådant tyg på halva priset. I sybehörsbutiken hittade jag dessutom självhäftande kardborrband. Projektet var klart på mindre än en kväll!
Närbild:
Storan får pippi på siffror
I slutet av vårterminen har vi ett litet utvecklingssamtal med storans förskollärare. Allt ser ju så jättebra ut, storan är rena mönsterbarnet på dagis, men hon får gärna träna lite mer på att räkna. Hjälp, tänker jag, det har vi ju glömt!
Det är så mycket man ska lära sina barn. Jag känner mig ofta stressad över att barnen inte ska bli sena med att cykla, åka skridskor, åka skidor, simma, hjula, skriva sitt namn, kunna månaderna och veckodagarna, spela fotboll och träffa bollen ...
Det räcker med att hinta lite åt storan att vi ska räkna mer, så är hon igång. Och lillan hakar på. De är på precis samma nivå och räknar sig igenom hela sommarlovet.
Att gå upp för en trappa tar nu lite längre tid. För parallellt med att trappstegen ska räknas, ska spjälorna räknas. Och sitter man i en kupé ska antalet säten räknas. Sidorna i alla böcker räknas medan vi läser, och alla snäckor som plockas på stranden kontrollräknas.
Under lovet lär sig barnen med vuxenhjälp flera sällskapsspel: Othello, Nya Bondespelet, UNO och Yatzy. Ännu mer ska och kan räknas! Och barnen slänger sig med tusental hit och miljoner dit.
På Forum romanum i Rom försöker jag förklara lite för storan varför platsen är känd och vad som hände där, och att det är jättelänge sen.
"Vadå, är det tusen biljoner år, eller?"
"Nä, inte så länge. Tvåtusen eller så kan vi säga."
"Är tusen biljoner för mycket då?"
"Mmm."
"Är tusen biljoner mer än tiotusen?"
"Ja, det är mycket mera."
"För mycket?"
"Ja."
Tystnad.
"Mamma, tusen biljoner, det kan man säga bara nån gång i veckan, eller vad tycker du?"
Det är så mycket man ska lära sina barn. Jag känner mig ofta stressad över att barnen inte ska bli sena med att cykla, åka skridskor, åka skidor, simma, hjula, skriva sitt namn, kunna månaderna och veckodagarna, spela fotboll och träffa bollen ...
Det räcker med att hinta lite åt storan att vi ska räkna mer, så är hon igång. Och lillan hakar på. De är på precis samma nivå och räknar sig igenom hela sommarlovet.
Att gå upp för en trappa tar nu lite längre tid. För parallellt med att trappstegen ska räknas, ska spjälorna räknas. Och sitter man i en kupé ska antalet säten räknas. Sidorna i alla böcker räknas medan vi läser, och alla snäckor som plockas på stranden kontrollräknas.
Under lovet lär sig barnen med vuxenhjälp flera sällskapsspel: Othello, Nya Bondespelet, UNO och Yatzy. Ännu mer ska och kan räknas! Och barnen slänger sig med tusental hit och miljoner dit.
På Forum romanum i Rom försöker jag förklara lite för storan varför platsen är känd och vad som hände där, och att det är jättelänge sen.
"Vadå, är det tusen biljoner år, eller?"
"Nä, inte så länge. Tvåtusen eller så kan vi säga."
"Är tusen biljoner för mycket då?"
"Mmm."
"Är tusen biljoner mer än tiotusen?"
"Ja, det är mycket mera."
"För mycket?"
"Ja."
Tystnad.
"Mamma, tusen biljoner, det kan man säga bara nån gång i veckan, eller vad tycker du?"
Italienspecial: plus och minus
Vi är tillbaka. Från Medelhavsresan. Med liven, hälsan, humören i behåll. Det bästa med resan, enligt storan, var katakomberna i Rom. Lillan tycker att havet var bäst, 25-30 grader att simma länge i.
Träskmamman tycker att det bästa med en veckas semester i Italien är att vi har köpt städhjälp i förväg till semesterlägenheten. Hur vi än skitar ner kommer någon annan att städa upp det när vi åkt. Yes!! Mamman behöver inte tjata en endaste minut om städning under hela veckan. Och vi sandar på, lite mer för varje dag förflyttas från stranden till klinkren i lägenheten.
Första dagen, i storstaden, kände jag mig ganska snygg första dagen. Iförd genomtänkt outfit och ljusrosa hatt strosar jag med familjen i Rom och tittar på fina sevärdheter. När någon sedan spontant tilltalar mig på franska, känner jag mig grymt city-chic.
Följande dag, eller rättare sagt bara några timmar senare, är inte mamman lika snygg längre. Svetten dryper längs kroppen, kläderna har redan bytts ut ett par gånger och snyggskorna funkar inte längre. Jag är den enda som lyckas ta mig in i Vatikanens hårda säkerhetskontroller iförd linne, vilket ger mig en känsla av hur jag ser ut.
Här: en ganska svettig träskmamma och storan.
Hem kommer vi, med 100 kg tvätt, mestadels rosa, till en välstädad lägenhet. Mitt barndomshem har nämligen lärt mig att man ska städa innan man åker så att det är roligt att komma hem. Med tanke på hur städmanisk träskmamman är veckan före resan är det en befrielse att komma hem. Hon hatar nämligen att städa.
Här är träskmammans snabba lista över plus och minus med Italien:
Bra grejer med Italien:
- la dolce vita. Vi bara njuter och slappar. Tiden går när vi antingen knatar omkring i storstaden eller ligger på stranden.
- gasspis. Det går ju hur fort som helst!
- två exemplar av den klassiska bidén i lägenheten. Vart har dessa tagit vägen i Sverige? Hur smart som helst att bland annat vaska fötterna i.
- vädret
- frukt och grönsaker. Nog för att det är dyrt att handla mat i Italien, och ännu värre att äta ute, men ingenting i Sverige slår priserna på det odlade! Närproducerade, smakrika persikor, för sju kronor kilot, eller söta, knallröda körsbärstomater för en tia per kilo. Två kilo ljuvliga blå druvor räckte tre dagar. Och kostade femton spänn.
Dåligt:
- gasugn. Man fattar ju ingenting. Allt slutade med att träskpappan STEKTE de frysta köpepizzorna i stekpanna (utan olja gav den rätta "stenugnsbakat"-smaken).
- närmare fyrtio grader befinner jag mig hellre i kalla Sverige (eller Svärjer, som Storan säger)
- kranvattnet. Att dricka vattnet direkt från kranen har även barnen insett är en ovärderlig lyx. Hur många flaskor vatten har vi inte köpt senaste veckan? Och hur skräpar inte dessa flaskor överallt? Borde det inte vara EU-lag på att införa pant på plastflaskor?
- stundtals kass information. Tanten i tunnelbaneluckan: "Yes, I know the English isn't the best, but if you read carefully, you can see that a 24 h-card means metro until 24.00 the same day".
Träskmamman tycker att det bästa med en veckas semester i Italien är att vi har köpt städhjälp i förväg till semesterlägenheten. Hur vi än skitar ner kommer någon annan att städa upp det när vi åkt. Yes!! Mamman behöver inte tjata en endaste minut om städning under hela veckan. Och vi sandar på, lite mer för varje dag förflyttas från stranden till klinkren i lägenheten.
Första dagen, i storstaden, kände jag mig ganska snygg första dagen. Iförd genomtänkt outfit och ljusrosa hatt strosar jag med familjen i Rom och tittar på fina sevärdheter. När någon sedan spontant tilltalar mig på franska, känner jag mig grymt city-chic.
Följande dag, eller rättare sagt bara några timmar senare, är inte mamman lika snygg längre. Svetten dryper längs kroppen, kläderna har redan bytts ut ett par gånger och snyggskorna funkar inte längre. Jag är den enda som lyckas ta mig in i Vatikanens hårda säkerhetskontroller iförd linne, vilket ger mig en känsla av hur jag ser ut.
Här: en ganska svettig träskmamma och storan.
Hem kommer vi, med 100 kg tvätt, mestadels rosa, till en välstädad lägenhet. Mitt barndomshem har nämligen lärt mig att man ska städa innan man åker så att det är roligt att komma hem. Med tanke på hur städmanisk träskmamman är veckan före resan är det en befrielse att komma hem. Hon hatar nämligen att städa.
Här är träskmammans snabba lista över plus och minus med Italien:
Bra grejer med Italien:
- la dolce vita. Vi bara njuter och slappar. Tiden går när vi antingen knatar omkring i storstaden eller ligger på stranden.
- gasspis. Det går ju hur fort som helst!
- två exemplar av den klassiska bidén i lägenheten. Vart har dessa tagit vägen i Sverige? Hur smart som helst att bland annat vaska fötterna i.
- vädret
- frukt och grönsaker. Nog för att det är dyrt att handla mat i Italien, och ännu värre att äta ute, men ingenting i Sverige slår priserna på det odlade! Närproducerade, smakrika persikor, för sju kronor kilot, eller söta, knallröda körsbärstomater för en tia per kilo. Två kilo ljuvliga blå druvor räckte tre dagar. Och kostade femton spänn.
Dåligt:
- gasugn. Man fattar ju ingenting. Allt slutade med att träskpappan STEKTE de frysta köpepizzorna i stekpanna (utan olja gav den rätta "stenugnsbakat"-smaken).
- närmare fyrtio grader befinner jag mig hellre i kalla Sverige (eller Svärjer, som Storan säger)
- kranvattnet. Att dricka vattnet direkt från kranen har även barnen insett är en ovärderlig lyx. Hur många flaskor vatten har vi inte köpt senaste veckan? Och hur skräpar inte dessa flaskor överallt? Borde det inte vara EU-lag på att införa pant på plastflaskor?
- stundtals kass information. Tanten i tunnelbaneluckan: "Yes, I know the English isn't the best, but if you read carefully, you can see that a 24 h-card means metro until 24.00 the same day".
