ur småbarnsträsket ...

Ringde min gamla mormor i dag och bad om hennes kristyrrecept. Det verkade onekligen knepigt att få till den perfekta smeten (ni ska bara se hur hennes julkristyrer brukar se ut), med stor eller liten äggvita, lagom florsocker och rätt antal droppar ättika. Rinnsmet blev pulversörja och fick en till äggvita och blev smetig igen och drygades ut ... nåja, hela spritsen fylldes till slut och det började bli akut att trycka ut kristyrerna.

"Här älskling ... kan du rycka in?!? Där - en tråd - bokmärken ... snabbt, nu!!!" (jag försöker engagera maken som snabbt rycker in, fattar tekniken och fäster guldsnören och märken på rätt ställen medan jag spritsar vidare). Sexton stycken gör vi, alltmedan lillan äter florsocker tills hon får ett hostanfall.

"Det är inte ofta vi pysslar tillsammans, älskling!" säger maken.
"Nä, verkligen inte ..."
"Förresten, var i Gamla testamentet står det om de där kreativa konsthantverkarna som var fyllda av Guds Ande?"  frågar han vidare.

Jag känner mig smickrad, blir alldeles varm. Tänk att han ser min pysslighet!! Och liksom värdesätter den!!!

"Varför undrar du det? Jo, jag tror att det står i 2 eller 3 Mosebok", svarar jag som läste just detta ställe för en månad sen.
"Äsch, ungdomarna ska måla om ett rum i kyrkan i kväll, och jag tänkte att man kunde läsa det stället först ..."

Nåja. Vi har i alla fall pysslat, TILLSAMMANS. Och det är inte varje dag!

Jag har LEDIG dag i dag! Yes!! Denna lördag är en riktig kalasdag. Tjejerna är på varsitt barnkalas, pappan skjutsar dem hit och dit och jag är hemma själv! I kväll ska jag ha julpysselmystjejkväll med 14 tjejkompisar som ska samlas i vårt vardagsrum och greja med änglar och hjärtan. Pappan har servat med att byta glödlampor, städa och handla. Själv får han inte gå på nåt kalas men har troligen planerat för restaurang Gyllene Måsen i kväll.

Innan jag nu gör rödbetssallad till kvällens knytis har jag press på mig att skriva en disposition för en uppsats jag ska skriva den närmaste månaden. Puh! (Det är därför jag bloggar just nu, om nån undrar. Det här inlägget är i det närmaste innehållslöst men en flykt från verkligheten.)

För den som undrar vad det blev för prinsessklänning till tjejerna: modellen i förrförra inlägget passar inte en rund fyraåring och tvååring. Hittade såna här klänningar på nätet, egentligen är de nattlinnen men håller då förhoppningsvis mycket bättre:


Nu måste jag sätta igång med studierna. So long!

I alla familjer finns regler. Jag minnns att det som liten var svårt att fatta vilka regler som gällde hos vilka kompisar. I vissa familjer fick man inte vara i köket, i andra fick man klättra i köksskåpen och blanda det man ville till en kreativ kaka. I vissa familjer fick man läsa serier vid matbordet till lunch, i min egen skulle alla sitta och titta på varann (minns du flingpaketet, lillbrorsan?).

Vi har en informell regel i våran lilla familj, pappan och jag. Man FÅR sjunga vid matbordet. Allt blir ju så mycket trevligare då! Bara det inte börjar ramla ut mat ur munnen är det okej.

För lillan har det här med sång verkligen lossnat sen hon började på dagis i augusti. De lär sig en massa sånger på förskolan och hon sjunger dem om och om igen. Mina två favoriter för tillfället är:

"Vi sätter oss i ringen, och tar varann i hand. Vi är en massa syskon, som tycker om varann. Och vi är vän med MAMMA, på jorden må ni tro ..."

"Måne och sol, vatten och blod ..."

Träskfamiljen håller på att bli tjejfamiljen. Förutom pappan då, förstås - han är allt annat än tjejig. Det är inte mitt eller vårt mål att uppfostra godingarna till två flickiga prinsessor i en rosa dröm, men det kan liksom inte hjälpas ... här är tre klipp från dagen som bevisar läget för storan:

"Kan vi åka Finlandsfärjan snart igen, mamma?"
"Jag vet inte, kanske det."
"Lillan, vet du vad jag ska köpa nästa gång på Finlandsfärjan?"
"Nä?"
"Jag ska köpa smink."

"När jag blir stor, mamma, då ska jag bli prinsessa."
"Mmm, kunde just tro det ..."
Pappan lägger sig i: "Men då måste du gifta dig med prinsen".
"Det är okej."

"Mamma, vet du, förr i tiden, när det bara fanns tanter och farbröder och damer och mammor och pojkar och tjejer ..."
"Ja?"
"Jo, då gick ALLA i klänning!"
"Mmm, så var det."
"Mamma, vet du, alla gick i klänning, och det gjorde Jesus också."



Ovan: nummer 1 på storans önskelista till jul. Diskuteras och påminns om ca 10 ggr/dag.

"Standing strong through the storm." Det är titeln på en bok jag hade i min hand för något år sedan och bläddrade i. Innehållet har försvunnit men titeln stannat i minnet och det händer att jag mediterar lite över orden.

I dag har varit en riktig blåsdag med busväder. Jag och lillan har hållit oss inne - VAB - medan regnet slagit mot rutorna och det höga trädet bredvid huset viftat med sina armar som om det vore riktigt argt. Dörrmattan i tjockt gummi flög iväg en bit och det finns inte ett endaste löv kvar på träden i stan efter den här dagen.

I hela min kropp känner jag att jag inte vill vara nåt träd när det blåser. Hellre krypa neråt i jorden, låta näringen gå till rötterna och i smyg röra mig bortåt. Jag kan i och för sig tänka mig att vara ett litet träd, ett med späda armar som inte piskar eller riskerar att brytas av när det blåser.

Och jag är glad att jag och lillan slapp vara ute med de andra dagisbarnen i det här vädret. Vi kurade inomhus, klippte och klistrade tio collage, tittade på fem små filmer och eldade upp halva pappersinsamlingen. Mmm.



Lite av dagens alster. Lillan gick lös på tejprullen.

Tjejerna sover nu, vi har läst ett gäng böcker i kväll. Av någon för mig helt obegriplig anledning dras våra barn till Kråke-böckerna. Om ni som läsare också är födda på 70-talet så minns ni Totte och Emma. Världens tråkigaste böcker helt i avsaknad av fantasi men med 100 % tråkpedagogik (och jag minns att jag gillade dem själv).

Kråke är värre. Kråke och hans systrar är ruskigt präktiga, så att till och med träskmamman med höga ideal och ett spökande överjag får spatt. I kväll har vi läst "Kråkes vett-och-etikett-bok". Bah!



- man får inte gunga på stolen
- man får inte rapa högt
- man ska gå undan när man fiser
- man får inte sträcka sig efter mjölken utan måste be fint, tack
- man får inte kladda när man äter glass
- man ska inte bråka om att få köra lådbil först, utan i stället kan man anordna ett litet stenlotteri som får avgöra vems tur det blir. Det går hur bra som helst (även utan vuxna) och alla barn är glada och snälla när slumpen fått avgöra.

Jag läser bara den boken för att barnen vill. Jag lovar. Boken innehåller dessutom en del frågor man ska ställa till barnet medan man läser. Den trevligaste i kväll var: "vad är du bra på?"

Storan: "jag är bra på att gå balansgång utan att hålla i mig utomhus på staketet"
Lillan: "jag kan rita"

I nästa andetag:
"I dag jita Emelie ett slygplan te mej, mamma!"
"Vem är Emelie?"
Storan inflikar: "Det är vårt nya akvarium".

Efter en stunds betänketid fattar jag att akvariet är en vikarie. Och jag tänker inte rätta henne för fem öre!