Del två larvlandet
Andra dagen nu till ända. Jag har ont i magen och känner mig mer paranoid än någonsin. Ju mer vi letat, desto fler larver har vi hittat. I resårmadrasserna, bland linnedukarna, i favoritfåtöljen ... den sistnämnda riskerar nu att åka ut, trots att jag hyser en särskild kärlek till den då jag klätt om den själv.
Pappan och jag var busiga i dag. Vi som alltid håller hårt i pengarna och tar lång betänketid på oss när något ska inköpas, spontanköpte en våningssäng till tjejerna. På så vis blev det även legitimt att slänga ut deras madrasser och köpa sprillans nya, LARVFRIA, till dem. De kommer hem i morgon och kommer att skrika av förtjusning. Storan har tjatat i flera år om att hon vill ha en "tvåningssäng". Om pengarna räcker kommer vi förmodligen att unna oss en ny bäddmadrass vi också.
Mitt i denna pestighet kan jag se tre positiva saker:
- katastrofen skedde mitt i vintern. Det är lätt att bära ut drabbade möbler och textilier på balkongen för ihjälfrysning.
- vi överlistade maskarna i tid. De ska döden dö innan de knappt fått börja mumsa på grejerna! En liten dockmadrass, ett frottéöverdrag och lite annat är trasigt, men inte mycket! Yes!
- pappan och jag är ett oslagbart ghostbusters-team. Vi är hur bra som helst på att samarbeta när det gäller att strategiskt döda småkryp.
Pappan och jag var busiga i dag. Vi som alltid håller hårt i pengarna och tar lång betänketid på oss när något ska inköpas, spontanköpte en våningssäng till tjejerna. På så vis blev det även legitimt att slänga ut deras madrasser och köpa sprillans nya, LARVFRIA, till dem. De kommer hem i morgon och kommer att skrika av förtjusning. Storan har tjatat i flera år om att hon vill ha en "tvåningssäng". Om pengarna räcker kommer vi förmodligen att unna oss en ny bäddmadrass vi också.
Mitt i denna pestighet kan jag se tre positiva saker:
- katastrofen skedde mitt i vintern. Det är lätt att bära ut drabbade möbler och textilier på balkongen för ihjälfrysning.
- vi överlistade maskarna i tid. De ska döden dö innan de knappt fått börja mumsa på grejerna! En liten dockmadrass, ett frottéöverdrag och lite annat är trasigt, men inte mycket! Yes!
- pappan och jag är ett oslagbart ghostbusters-team. Vi är hur bra som helst på att samarbeta när det gäller att strategiskt döda småkryp.
Weekend i larvland
"Alla människor är på något sätt paranoida." Det är inte ett berömt citat. Än. Det är ett citat från mig, och jag hoppas bli känd genom det.
Pappan och jag har en helg på egen hand. Det låter fantastiskt, eller hur? Vi har tänt en massa stearinljus, satt på fin musik och köpt hem take away-mat. I förväg har vi åkt från julfirandet, lämnat kvar barnen och tagit oss tid att lösa ett hittills olöst problem. Mitt i denna mysiga atmosfär pågår nu PROJEKT SUPERSANERING.
Plågsamma tankar far genom mitt huvud. Jag som liksom lugnat ner mig sen barnen kom - "man måste inte städa så ofta". Jag har coolat ner mig och städar bara om det känns kul, men nu har jag ångest. Jag som varit pedagogiska morsan och fyllt lådor med docktröjor och utklädningskläder får nu bita i det sura äpplet. Äpplet med de fulaste maskarna.
Ett gäng äckliga kryp har nämligen intagit barnens rum - pälsängrarna. Först ser man dem inte. Sen ser man dem överallt. Alla madrasser ska få en "sova-ute-i-minusgrader-natt" och alla kläder och täcken har åkt ner i tvättstugan. Allt ska tvättas i 60 grader och sedan tumlas i tre timmar, gärna så hett som möjligt. Än verkar inte några textilier ha fått några skador, men krypen lär vara långlivade och segmördade.
Våran barnfria weekend blev en städmanisk helg innan den ens hann bli till. Tio tvättar och tre rum återstår för morgondagen. Vi lär somna trötta i kväll, ifall vi kan sluta tänka på krypen i sängarna. Uppdatering följer.
Pappan och jag har en helg på egen hand. Det låter fantastiskt, eller hur? Vi har tänt en massa stearinljus, satt på fin musik och köpt hem take away-mat. I förväg har vi åkt från julfirandet, lämnat kvar barnen och tagit oss tid att lösa ett hittills olöst problem. Mitt i denna mysiga atmosfär pågår nu PROJEKT SUPERSANERING.
Plågsamma tankar far genom mitt huvud. Jag som liksom lugnat ner mig sen barnen kom - "man måste inte städa så ofta". Jag har coolat ner mig och städar bara om det känns kul, men nu har jag ångest. Jag som varit pedagogiska morsan och fyllt lådor med docktröjor och utklädningskläder får nu bita i det sura äpplet. Äpplet med de fulaste maskarna.
Ett gäng äckliga kryp har nämligen intagit barnens rum - pälsängrarna. Först ser man dem inte. Sen ser man dem överallt. Alla madrasser ska få en "sova-ute-i-minusgrader-natt" och alla kläder och täcken har åkt ner i tvättstugan. Allt ska tvättas i 60 grader och sedan tumlas i tre timmar, gärna så hett som möjligt. Än verkar inte några textilier ha fått några skador, men krypen lär vara långlivade och segmördade.
Våran barnfria weekend blev en städmanisk helg innan den ens hann bli till. Tio tvättar och tre rum återstår för morgondagen. Vi lär somna trötta i kväll, ifall vi kan sluta tänka på krypen i sängarna. Uppdatering följer.
Språklektion nr 2
I dag är det dags för tre glosor från Storans vokabulär. Lär er dem, och ni växer ett steg i att förstå hennes värld!
litärmad = kortärmad tröja
dricknödig = grymt törstig
I dag känns det lite gnäggigt = livet är bra jobbigt
litärmad = kortärmad tröja
dricknödig = grymt törstig
I dag känns det lite gnäggigt = livet är bra jobbigt
Språklektion nr 1
I går hade vi lite väntan i bilen och pappan och jag utbytte lite engelska fraser kring hemliga klappar. Storan har precis fattat att det finns olika språk och är väldigt nyfiken av sig. För att avleda lite lärde jag henne några olika ord på ryska, typ:
"Raz dva tri" (ett två tre)
"Privjet" (hej)
"Poka" (hej då)
Storan upprepade duktigt och var sedan tyst en stund. Plötsligt:
"Mamma, vad heter 'kullersten' på ryska?"
"Raz dva tri" (ett två tre)
"Privjet" (hej)
"Poka" (hej då)
Storan upprepade duktigt och var sedan tyst en stund. Plötsligt:
"Mamma, vad heter 'kullersten' på ryska?"
Dagens händelse: gymnastikuppvisning
I dag har jag lärt mig två nya ord. Defilering och RG. Vi, hela träskfamiljen, har varit på storans gymnastikuppvisning. En halvtimme före ridåns uppgång förstod storan att det var fler än bara familjen som skulle titta på. Det var 500 gymnasters familjer.
Tvåtimmarsprogrammet inleddes av en defilering. Slå upp själva vad detta betyder, om ni inte redan vet det. Ska ej förväxlas med begravningstermer. När denna sekvens var över kunde fanorna sänkas och småttingarna inleda sina nummer.
Det visade sig att dotterns grupp hette RG. Pappan svarade självsäkert att RG naturligtvis betyder Riksgymnasterna, vilket visade sig vara ganska fel. Rytmisk gymnastik. Såklart. Storans grupp var sockersöt i sina vita dressar och hemsydda tyllkjolar. (Ack vilken flicksport - jag återkommer till detta sedan!). Runt, runt hoppsade de med röda pompom och genomskinliga sjalar. Jag vet vilken flicka som var sötast av alla.
Flickor, flickor, åter flickor. Väljer pojkar fotboll så tidigt? Halvvägs in i programmet skulle enda pojktruppen, i högstadieåldern, uppträda. Gruppen var nedläggningshotad eftersom det bara fanns kvinnliga tränare och killarna började väga för mycket för att få hjälp vid sina volter. (Surt om man skulle bryta nacken bara för att man är man.) Dessutom hade gruppen en säregen stil, det där genomgående graciösa var som bortblåst med pojkarnas ingång. Skratten avlöste varandra. Kommentatorn avbröt skrattsalvorna och sa: "Skratta inte, de vann faktiskt guld i våras. På hemmaplan. Inga andra trupper deltog."
De sista grupperna tog andan ur oss. Hur kan man kuta femton meter och göra tre volter i luften? Det var lite matrix-känsla i hallen. Trupperna, i gymnasieåldern, sprang sedan galet fort mot trampetten, med två meters mellanrum. Jag fick hjärtat i halsgropen när flera landade snett och blev hinder för nästa sprinter. En högst individuell sport, där man måste utföra varje rörelse intill perfektion. Hoppa rätt, snurra rätt, landa rätt, le rätt, sträcka på sig rätt och ta emot applåder. Samtidigt måste man ha stenkoll, se sig för och inte springa för fort så att man far rakt in i någon annan. Några gymnaster fick efter att ha tagit sats hoppa över hoppet för att inte råka illa ut.
Är det inte det är så med livet generellt? Alla vill utföra sitt eget, till perfektion, glänsa ... men lika viktigt är att inte krocka eller köra in i någon annan, som har lika bråttom? Truppgymnastik. Det ska jag suga på i veckan.
Tvåtimmarsprogrammet inleddes av en defilering. Slå upp själva vad detta betyder, om ni inte redan vet det. Ska ej förväxlas med begravningstermer. När denna sekvens var över kunde fanorna sänkas och småttingarna inleda sina nummer.
Det visade sig att dotterns grupp hette RG. Pappan svarade självsäkert att RG naturligtvis betyder Riksgymnasterna, vilket visade sig vara ganska fel. Rytmisk gymnastik. Såklart. Storans grupp var sockersöt i sina vita dressar och hemsydda tyllkjolar. (Ack vilken flicksport - jag återkommer till detta sedan!). Runt, runt hoppsade de med röda pompom och genomskinliga sjalar. Jag vet vilken flicka som var sötast av alla.
Flickor, flickor, åter flickor. Väljer pojkar fotboll så tidigt? Halvvägs in i programmet skulle enda pojktruppen, i högstadieåldern, uppträda. Gruppen var nedläggningshotad eftersom det bara fanns kvinnliga tränare och killarna började väga för mycket för att få hjälp vid sina volter. (Surt om man skulle bryta nacken bara för att man är man.) Dessutom hade gruppen en säregen stil, det där genomgående graciösa var som bortblåst med pojkarnas ingång. Skratten avlöste varandra. Kommentatorn avbröt skrattsalvorna och sa: "Skratta inte, de vann faktiskt guld i våras. På hemmaplan. Inga andra trupper deltog."
De sista grupperna tog andan ur oss. Hur kan man kuta femton meter och göra tre volter i luften? Det var lite matrix-känsla i hallen. Trupperna, i gymnasieåldern, sprang sedan galet fort mot trampetten, med två meters mellanrum. Jag fick hjärtat i halsgropen när flera landade snett och blev hinder för nästa sprinter. En högst individuell sport, där man måste utföra varje rörelse intill perfektion. Hoppa rätt, snurra rätt, landa rätt, le rätt, sträcka på sig rätt och ta emot applåder. Samtidigt måste man ha stenkoll, se sig för och inte springa för fort så att man far rakt in i någon annan. Några gymnaster fick efter att ha tagit sats hoppa över hoppet för att inte råka illa ut.
Är det inte det är så med livet generellt? Alla vill utföra sitt eget, till perfektion, glänsa ... men lika viktigt är att inte krocka eller köra in i någon annan, som har lika bråttom? Truppgymnastik. Det ska jag suga på i veckan.
Kvällskolik
Sedan en minut tillbaka sover småttingarna. De somnade bums med kinden mot kudden, efter en kväll av lite skrik och panik. Alla var trötta - mamman, storan och lillan (pappan är på annat håll i kväll). Vid trötthet inträder DDD (dubbel dagis-decibel) och det är lagom kul. Mina strategier vid barnskrik är följande:
1. Skrik högre, barnen blir chockade och tystnar.
2. Sänk ljudnivån själv och barnen fattar..
3. Göm dig i ett annat rum och barnen kommer på andra tankar.
4. Ta fram godis (och barnen får tandtroll).
5. Önska dig ett par hörselkåpor i julklapp.
Jag är nu inne på punkt 5, då övriga punkter är ganska destruktiva och/eller för hurtiga. Bäst vore att bli låtsasdöv för en halvtimme för att liksom bara flyta med. Punkt 5 har även vissa nackdelar, som att man inte är så snygg till exempel. Men småbarnsföräldrar brukar hellre vilja överleva än att vara chica och attraktiva.
1. Skrik högre, barnen blir chockade och tystnar.
2. Sänk ljudnivån själv och barnen fattar..
3. Göm dig i ett annat rum och barnen kommer på andra tankar.
4. Ta fram godis (och barnen får tandtroll).
5. Önska dig ett par hörselkåpor i julklapp.
Jag är nu inne på punkt 5, då övriga punkter är ganska destruktiva och/eller för hurtiga. Bäst vore att bli låtsasdöv för en halvtimme för att liksom bara flyta med. Punkt 5 har även vissa nackdelar, som att man inte är så snygg till exempel. Men småbarnsföräldrar brukar hellre vilja överleva än att vara chica och attraktiva.
