Från kaos till hårkreationer
När jag läste ryska, lärde jag mig ett gammalt ord, som jag visserligen inte hört brukas mer än någon enstaka gång - stichija. Det betyder ungefär "kreativt kaos", det vill säga ett kaos som har skaparkraft och för något gott med sig. Enligt min dåvarande lektor går detta även igen i den ryska kulturen och tänkandet. "Det gör inget om det är lite kaosigt, för det blir bättre sen!"
Jag vet inte om jag vill hålla med om det påståendet när det gäller Ryssland. Visserligen har jag bara varit där tio gånger, men inte har jag sett nåt gott komma ur kaoset? Mer än det kreativa i musik, konst, litteratur, förstås ...
Det var när jag kom hem i dag och skulle laga mat som jag tänkte på det kreativa kaoset. För hemma hos oss kan det ganska ofta vara ... ja, inte kaos, men nära på. På diskbänken höjde sig ett berg av söndagsdisk, på golvet tävlade smulorna ikapp och mitt framför diskbänken hade lillan klistrat ett klistermärke. Ett märke på pricken likt staden Karlstads symbol, nämligen en stor gul sol. Märket gick inte bort, nu får det sitta där på linoleummattan och göra mig glad en gång till.
Mitt i stöket kan barnen spä på kaoset. Irritera. Skapa nattningsångest för en helkväll. Men ibland, när de är så där lagom ostimulerade och träskföräldrarna bara orkar med sitt eget, föds det något positivt. När jag på skärtorsdagen satte pajen i ugnen passade flickorna på att göra lite egen blandning. Mums - mjöl och vatten till ett klumpigt spad - "vill du smaka, lillan?". Båda passade på att njuta lite av röran. Jättegott.
Några minuter senare kom storan på att man kan göra pengar själv. Det övades och övades, och under påskhlegen var pengarna så här fina:
Vad sägs om den här pyssliga idén från i lördags? Billigaste hårspännena man kan hitta.
Riktigt snyggt faktiskt. Fast jag vet inte om de skulle få gå till dagis med påsklämmorna i håret. Det känns liksom lite ... billigt.
Två minuter senare hör jag dem båda få skrattanfall i hallen, och när jag ser dem titta sig i spegeln skrattar även jag:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
EFTERTEXT:
Träskmamman har alltså en god föresats om att barnen ska vara fina i håret på dagis, när hon lämnar*. Vi får se hur länge det håller. Om ni ser flickorna med påsklämmor eller annat skräp i håret vet ni att tålamodet tagit slut. Tills dess:
Och så storans fläta:
(Härom dagen sa jag till henne att hon har fint hår. Svaret: "Ja, jag vet. Men du har tunt hår du, och jag har tjockt och fint hår, mamma." Thank you.)
* = träskmamman har nu börjat hjälpa till i lämnandet och hämtandet på dagis. Två gånger i veckan lämnar jag. Detta har pågått i sex veckor, alltså har jag gjort cirka 24 flätor på 1,5 månad. Man överlever kanske.
Jag vet inte om jag vill hålla med om det påståendet när det gäller Ryssland. Visserligen har jag bara varit där tio gånger, men inte har jag sett nåt gott komma ur kaoset? Mer än det kreativa i musik, konst, litteratur, förstås ...
Det var när jag kom hem i dag och skulle laga mat som jag tänkte på det kreativa kaoset. För hemma hos oss kan det ganska ofta vara ... ja, inte kaos, men nära på. På diskbänken höjde sig ett berg av söndagsdisk, på golvet tävlade smulorna ikapp och mitt framför diskbänken hade lillan klistrat ett klistermärke. Ett märke på pricken likt staden Karlstads symbol, nämligen en stor gul sol. Märket gick inte bort, nu får det sitta där på linoleummattan och göra mig glad en gång till.
Mitt i stöket kan barnen spä på kaoset. Irritera. Skapa nattningsångest för en helkväll. Men ibland, när de är så där lagom ostimulerade och träskföräldrarna bara orkar med sitt eget, föds det något positivt. När jag på skärtorsdagen satte pajen i ugnen passade flickorna på att göra lite egen blandning. Mums - mjöl och vatten till ett klumpigt spad - "vill du smaka, lillan?". Båda passade på att njuta lite av röran. Jättegott.
Några minuter senare kom storan på att man kan göra pengar själv. Det övades och övades, och under påskhlegen var pengarna så här fina:
Vad sägs om den här pyssliga idén från i lördags? Billigaste hårspännena man kan hitta.
Riktigt snyggt faktiskt. Fast jag vet inte om de skulle få gå till dagis med påsklämmorna i håret. Det känns liksom lite ... billigt.
Två minuter senare hör jag dem båda få skrattanfall i hallen, och när jag ser dem titta sig i spegeln skrattar även jag:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
EFTERTEXT:
Träskmamman har alltså en god föresats om att barnen ska vara fina i håret på dagis, när hon lämnar*. Vi får se hur länge det håller. Om ni ser flickorna med påsklämmor eller annat skräp i håret vet ni att tålamodet tagit slut. Tills dess:
Och så storans fläta:
(Härom dagen sa jag till henne att hon har fint hår. Svaret: "Ja, jag vet. Men du har tunt hår du, och jag har tjockt och fint hår, mamma." Thank you.)
* = träskmamman har nu börjat hjälpa till i lämnandet och hämtandet på dagis. Två gånger i veckan lämnar jag. Detta har pågått i sex veckor, alltså har jag gjort cirka 24 flätor på 1,5 månad. Man överlever kanske.
Kommentarer
Postat av: Farmor
Såå fina och vackra flätor träskmamman gör på sina flickor. Håll ut!
Trackback
