ur småbarnsträsket ...

Storan och lillan har båda ärvt sina föräldrars starka viljor. Och de har båda kommit på att de kan utöva påtryckningar för att få sina mycket starka vilja igenom. Pappan och mamman är ganska utmattade när barnen somnat på kvällen, som i kväll till exempel.

I dag, vid halv fem-tiden:

"Nu ska jag snart börja med maten. I kväll blir det ris och indisk kycklinggryta."
"Ja äte kåv i dag, mamma, på dagis", berättar lillan och ler.
"Nähä, vi har ätit kyckling och ris också, så vi kan INTE äta det till kvällsmat", försöker storan.
"Men ja äte kåv!" säger lillan övertygande.
"Men lillan, kommer du inte ihåg, vi åt ju faktiskt ris i dag", säger storan.
"Jo."
"Och så var det inte korv, utan kyckling. (blink blink) Vi kan ju inte äta samma sak två gånger, fattar du väl. Vill inte du också ha köttbullar i kväll?"
"Då var det kåv-syckling", försöker lillan.

Båda enas om att ris är det äckligaste som finns, att kyckling är absolut blä, och att det enda man sedan kan äta på bordet är yoghurtsåsen. Inte ens cashewnötterna slinker ner.

Jag är så tacksam att maken och jag i barnens ovetskap i dag lunchat och vräkt i oss ... vadå? Jo, just ris och kyckling på en mysig thairestaurang ett stenkast från mitt jobb. Barnfria måltider borde vara varje förälders privilegium.