Pyssel och puss

Ringde min gamla mormor i dag och bad om hennes kristyrrecept. Det verkade onekligen knepigt att få till den perfekta smeten (ni ska bara se hur hennes julkristyrer brukar se ut), med stor eller liten äggvita, lagom florsocker och rätt antal droppar ättika. Rinnsmet blev pulversörja och fick en till äggvita och blev smetig igen och drygades ut ... nåja, hela spritsen fylldes till slut och det började bli akut att trycka ut kristyrerna.

"Här älskling ... kan du rycka in?!? Där - en tråd - bokmärken ... snabbt, nu!!!" (jag försöker engagera maken som snabbt rycker in, fattar tekniken och fäster guldsnören och märken på rätt ställen medan jag spritsar vidare). Sexton stycken gör vi, alltmedan lillan äter florsocker tills hon får ett hostanfall.

"Det är inte ofta vi pysslar tillsammans, älskling!" säger maken.
"Nä, verkligen inte ..."
"Förresten, var i Gamla testamentet står det om de där kreativa konsthantverkarna som var fyllda av Guds Ande?"  frågar han vidare.

Jag känner mig smickrad, blir alldeles varm. Tänk att han ser min pysslighet!! Och liksom värdesätter den!!!

"Varför undrar du det? Jo, jag tror att det står i 2 eller 3 Mosebok", svarar jag som läste just detta ställe för en månad sen.
"Äsch, ungdomarna ska måla om ett rum i kyrkan i kväll, och jag tänkte att man kunde läsa det stället först ..."

Nåja. Vi har i alla fall pysslat, TILLSAMMANS. Och det är inte varje dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0